Känslan att springa in mot Slottsskogsvallen efter 21 km var helt obeskrivlig! Höll på att börja grina flera gånger de sista kilometrarna när jag insåg att jag baske mig skulle ta mig runt. Varenda pass i vinter har varit värt det, varenda löpt meter har hjälpt, varenda gång jag kommit hem smått spyfärdig efter spurt sista 100 metrarna. Allt betalades tillbaka idag när jag kom i mål. En god bit över den planerade tiden på 2:45 (kom in på 2:53:41) men det gjorde inget, jag är bara så glad att jag kom runt utan att knäna pajade, utan kramp, med ganska jävla ont i en tå mesta vägen, men ändå i god form. Jag har bevisat nåt för mig själv som inte går att beskriva om du inte gjort det själv. Jag är helt enkelt bara så nöjd.
Nu blir det middag med Malins familj. Kött i mängder finns det så vi ska nog bli mätta. Är iofs inte jättehungrig heller, det var visst bra sallad till lunch...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Stå för din åsikt, kommentera inte anonymt. Anonyma kommentarer publiceras inte.