Så, då har jag sprungit en mil, inte för första gången i mitt liv, men för första gången på tävling och för första gången på väldigt många år. Idag handlade inte om att sätta världens pers utan, förutom att skaffa oss ett bättre utgångsläge på varvet, att komma runt utan att mitt dumma ben pajade och det klarade jag galant tycker jag. När jag väl kom igång och sprang gjorde det inte direkt ont, bara tidvis sådär. Hoppas verkligen att det inte tänker fortsätta för jag måste kunna träna obehindrat nu fram till maj.
 |
| Vi fick medalj! =D |
Nu är jag lätt dödstrött och tänker gå och lägga mig, trots att klockan egentligen inte är mer än 22.20. Det är slitigt att lufsa runt i strålande solsken. =P
Jag håller med dig, KLings blåbärsglass är så god att man dör njutningsdöden för att sedan återuppstå till en liiiite bättre människa ;-)
SvaraRadera